Volym bevakar konsten i Västernorrland, men det betyder inte att vi utesluter sporadiska utblickar utanför länet. Ann-Kristin Källström har fastnat för en något udda utställning i Stockholm.
Fastna i konsten?
Johnny Boy Eriksson - ”Devoured”
Wetterling Gallery, Stockholm, till 10 sep.
Som när naturen tar över sällan använda byggnationer kryper rosor ut över väggar och tak i ett av de inre rummen och har börjat sprida sig ut genom dörröppningen till nästa rum. Materialet som konstnären använt reflekterar ljuset så det ser fuktigt ut. Ett minne från en skräckfilm jag såg för många år sedan dyker upp i tankarna. I den filmen började det växa mossa på allt och alla och det gick inte få bort den. Där den väl börjat växa satt den fast för alltid. Det är vad Johnny Boy Eriksson också vill med den här utställningen, fast lite tvärtom. Han vill att vi ska fastna ordentligt i konsten.
Johnny Boy Eriksson, detalj ur Devoured
Det inre rummet i galleriet är helt täckt med rosor och nio stycken nära tre meter höga skulpturer ser ut att växa fram, ut ur rosväggarna. Jonny Boy Erikssons rosor symboliserar begär som äter sig in överallt och skulpturerna de olika stereotyperna i samhället, från kungen till hiphopparen. De kan liknas vid de gigantiska figurerna i den kinesiska terrakottaarmén och stenskulpturerna i Konungarnas dal, även om konstnärens skulpturer har negroida drag.
Alla som ägt en rulle packtejp håller förmodligen med om att det är en konst att inte få den att skrynkla ihop sig och fasta på allt annat än det som ska tejpas. Johnny Boy Eriksson ser ut att behärska den konsten till fullo. Med detta opraktiska material att arbeta med har han gjort alla dessa rosor, med klisterytan utåt, en verklig bedrift att beundra. Jag kan dock inte låta bli att fundera över hur stort spill det blivit innan han fick kontroll på tejptekniken.
Med 3000 rullar packtejp har han under sex veckor byggt utställningen ”Devoured” som nu visas på Wetterling Gallery i Kungsträdgården i Stockholm. En manifestation för flitigt arbete och nya lösningar för skulpturmaterial, men jag känner mig tveksam till det konstnärliga innehållet, trots den angivna symbolismen, frågan är om det räcker?
Det är lätt att bokstavligt talat fastna i den här utställningen. Lockar det finurliga hantverket besökare att också bildligt talat fastna i den här konsten?
Text och foto: Ann-Kristin Källström
Volym 2011-08-25
|